Midsommar

Den 21 juni 2013 krossades mitt liv och mitt hjärta.

Familjen hade en månad tidigare börjat umgås med en annan familj (Carina och Anders) där kvinnan var en gammal skolkamrat till Richard. De två hade tagit upp kontakten igen runt nyår (vad jag vet).

Vi trivdes tillsammans väldigt mycket och jag trodde att jag hade hittat en ny vän. Ända tills i fredags (midsommar). Richard och Carina sitter bredvid varandra ikökssoffan och jag tycker att Richards arm har en lite konstig vinkel, men jag slår bort det. Väldigt sent på kvällen står jag vid diskbänken och ser då hur Richards arm har den där konstiga vinkeln igen och kollar lite noggrannare. Jovisst, han sitter och smeker henne på benet. Jag flyger i taket och alla förnekar att det har hänt.

Jag blir fly förbannad och lämnar huset med en smäll. Tar en lång promenad och försöker ringa någon för att ventilera, men ingen svarar, det är ju midsommar.

Kommer tillbaka efter 45 minuter och då informerar Anders mig om att de har erkänt och att de är kära i varandra. Richard blir jätteelak och börjar skrika om hur vårat förhållande varit värdelöst i tio år och hur jag drivit honom till detta.

Det här är alltså mannen som jag flyttade över 100 mil bort från vänner, jobb och familj för.

Jag är så kränkt, sårad, tillintetgjord och mår helt enkelt så jävla dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Sorgen är större än min kropp och det gör ont i varenda cell. Visst om man bara hade en enskild händelse och ett svek att bearbeta, men han älskar ju henne och det gör dubbelt så ont. Han säger att de bara hållit handen och kramats, men hon är redo att lämna man och barn för honom. Gör man det om man inte gått längre?

Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen??

Jag har fått en liten tvåa inne i Boden och får nycklarna på måndag. Men vad tar man med sig? Får ju inte plats med så mycket i en tvåa… Inte åtta år i villa, och 13 år tillsammans med någon i alla fall.

Jag har ju anpassat mina arbetstider efter Richards under sommarlovet så jag jobbar bara kvällar (vi stänger kl 24:00) så det betyder att jag knappt kommer att kunna träffa barnen. Den här situationen är så nattsvart att jag inte kan se något ljus någonstans.

Jag vill bara ha en knapp som stänger av ALLA känslor så att jag kan tänka rationellt. Men jag älskar ju honom!!! Hur nu fan kan man göra det?

Fy fan!! Jag vill att den här jävla mardrömmen tar slut nu, vet inte om jag orkar så mycket längre.

broken_heart-1823_92805305

Gaaaaah

Hinner ju inte alls med i det här photo a day-grejset. Visserligen har jag en hög med bilder i kamurran, men jag måste ju få in de i datamaskinen också. Och göra de till en hanterbar storlek och så. Nåja, ska försöka hinna med det innan Juni är slut.

Läget annars? Jodå, känner mig lite som en dörrmatta för tillfället. 😦

Nä, nu ska jag skutta i säng för ett par timmars sömn innan jag ska kliva upp tre timmar innan jag ska till jobbet för att göra de där grejerna som måste göras på morgonen men som ingen annan kan göra….