Lite stolt

Den här resan började våren 2012 när jag blev erbjuden gastric bypass, som jag tackade nej till:

20131101-061513.jpg

4 kg kvar av de 32 som jag hade samlat på mig. Min målvikt är inte lika med pinnsmal, utan trivsel. 🙂

Annonser

Stoppa pressarna! :o)

Idag har jag viktmässigt nått ett av de stora målen: Jag har nu gått från kraftig fetma, via fetma till att numera ”bara” vara överviktig med ett BMI på 29,9. 🙂

Och allt utan gastric bypass men med en hel del jävlar anamma och beslutsamhem! Nu är det bara att ge sig på resterande 16 kg! 🙂

Förresten, hittade en superduper intressant dokumentär om fetma i går. Väl värd att kika på: http://topdocumentaryfilms.com/why-are-thin-people-not-fat/

Ha den bästaste av dagar!

Nä, nu jävlar

Jag har bestämt mig. Jag kommer INTE att tacka ja till Gastric bypass operationen. Många anledningar spelade in, bland annat riskerna, men den största anledningen är att jag faktiskt knappt äter något nu så en minskning av magsäcken skulle inte göra någon skillnad. Det jag måste göra är att förändra mitt liv. Jag MÅSTE lära mig att äta!

Idag är planen:

– Planera en realistisk & bra kombinerad veckomatsedel varje vecka
– Planera in & sedan träna minst tre dagar i veckan varje vecka

Känns lite knasigt att ha tagit tjuren vid hornen men ändå sitta framför datorn. Men nu letas det recept så att jag kan åka och handla grejer så att det finns hemma. Annars är risken att jag när jag blir hungrig tar mig en macka, snabbt och bra eller hur?

30 kg ska väck. Först tänkte jag att jag inte skulle sätta min gamla ”normalvikt” som mål då jag faktiskt har fött två barn. Men jag gör det ändå, för jag har faktiskt vägt mindre än det efter att barnen var födda.

 

Har laddat ner appen runkeeper till telefonen, och trots att den vikt jag bär runt på gör att varje promenad gör ont som sa**n i både rygg och höfter så ska jag göra det ett par gånger i veckan!

Ska mäta mig också idag, men jag kommer inte att lägga ut några siffror vare sig på cm eller kg här förrän jag känner mig redo.

Så där ja!

Let the fight begin!!!

Informationsträff

Idag var dagen för informationsträffen angående Gastric Bypass. Jag sov tokdåligt i natt, antagligen för att jag var orolig att jag skulle försova mig. Jag hade räknat ut att jag var tvungen att åka kvart över åtta för att vara där i god tid som det stod på kallelsen. Klockan 8 går jag ut för att värma upp bilen då det var -35 grader ute. Den startar inte!! Paniken är ett faktum och jag sätter igång och storböla (som är lätt hänt när man är stressad, nervös och trött). Som tur var så löste min kära make det med att först åka i väg och fylla på luft i ett däck på sin bil så att jag skulle kunna köra den och sedan vara hemma med barnen. Puss på dig Richard!!

Informationen tog över 2 timmar och var väldigt intressant. Måste sett lite kul ut för de som gick förbi konferenslokalerna när det stod mellan 20-30 mer eller mindre smällfeta människor därinne.

Hur som helst, fördelar vs nackdelar togs upp. Bland annat så dör 2/1000 av operationen… Men vid ett BMI på 35 (som jag har) så har man redan där fördubblat risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdommar så man går mot en död i alla fall…

Tolvfingertarmen och en bit av tunntarmen kopplas bort vid operationen och man lämnar en 3 x 3 cm stor (?) bit av magsäcken kvar:

OM jag bestämmer mig för att göra operationen så kommer jag att för resten av mitt liv få äta 1,5-2 dl mat 6 ggr per dag. Samt ta extra vitaminer. De fyra veckorna innan operation ska man sörpla VLCD (Very Low Calory Diet) typ Nutrilett. FYRA veckor!!! Nu ska här funderas fram och tillbaka över helgen för man fick inte ringa och boka läkartid förrän på måndag.

Lite lågt just nu

Egentligen hade jag inte tänkt att skriva något inlägg eftersom livet inte känns som en dans på rosor för tillfället. Men vad 17, livet går ju både upp och ner så varför bara blogga om bara roligheter, det ger ju ingen rättvis bild av något.

Julen har passerat med det var inte som vanligt. Vi firade den hemma hos Richards bror med familj och det var ju trevlig och så men inte så som vi brukar fira; hemma hos oss med båda sidorna av familjen. Men så blir det ju när man flyttar 100 mil… Eftersom vi inte skulle fira hemma så orkade jag inte engagera mig i julmat och julgodis heller, det blev lite misslyckad knäck, ischoklad och igår gjorde jag wienernougaten. That´s it! 😦

Det som är värst just nu är att jag känner mig hemsk ensam. Bland annat eftersom Richard jobbar både på konferensen och med släderiet och jag inte får något jobb där man träffar folk. Saknar ofta min gamla granne, dit man kunde ta en oplanerad promenix för att ta sig ett par koppar kaffe (och ibland vin) och bara snacka strunt (eller inte snacka alls) och barnen kunde leka med hennes barn.

Såg på en familjs semesterbilder på facebook. Hela familjen hade åkt till London eller på en skidresa. Det kommer ALDRIG att hända oss eftersom vi har en hel hög med hundar hemma som ska matas och motioneras… Sedan har ju inte Richard något intresse av att resa heller så om det ska resas får jag ta barnen själv, och hur kul är det?

Nåja, det enda som går uppåt just nu är min vikt. Har förresten fått en kallelse till Sunderbyn för information angående Gastric Bypass. Det är väl den operationen som man får se fram emot just nu. Tyvärr så ligger deras operationsgräns på ett BMI på över 35 och när jag vägde mig på vc så hade jag ju gått ner 2 kg. De små kilona gjorde att jag hamnade på 34.8 istället för 35,5… Får se vad de säger, och om man får väga om sig närmare ett operationsbeslut.

Sånt som händer

Förra veckan sydde jag nya kuddfodral till soffkuddarna. Köpte tyget när jag var på Ikea i sommras. Men nu blev det äntligen gjort.

I söndags hade vi kalas för Nova som fyllde 8 år igår. Vi bjöd hela hennes klass och alla utom en dök upp, så det var sammanlagt 15 barn i åldern 6-10 år här. Det blev riktigt lyckat och jag tror att alla barn var nöjda när de åkte härifrån, trots att det inte blev någon hundspannsåkning.

Richard däremot tog hundar och fyrhjuling och drog iväg för att campa strax efter kalaset. Vid 21-tiden ringer han och säger att de sitter fast! Har var på en oplogad skogsväg ca 5 mil härifrån och hundarna var helt slut efter att ha dragit hela ekipaget genom halvmeterhög snö. Gissa om jag fick panik!? Till slut (efter att halva Råneälvdal blivit engagerade men utan hjälp) kom de så pass loss att han kunde vända fyrhjulingen och hitta en lägerplats.

I går måndag var det en riktig skitdag. Jag kopierar min status på facebook så slipper jag gå igenom allt en gång till:

Vilken skitdag;
– Barnen ville inte kliva upp=försenade
– Bilen var tvärdöd
– Tog Richards bil(som jag kom på halvvägs till Boden att den måste besiktas för att få köras)
– Halkade 3 ggr på skolgården när jag lämnade barnen
– Livsen hade slut på Redbull
– Slut på parkeringar vid vårdcentralen och när det väl blir en ledig snor en j-a kärring den framför näsan på mig.
– En tant som inte skulle fika snor den sista sköna stolen på fiket, precis när jag ska ställa ner brickan på bordet. (Fräser ett par väl valda ord till henne!)
– Blev försenad så jag fick ringa skolan och säga att jag skulle bli sen från Boden.
– Besiktningen i Boden tar bara emot efterkontroller på förmiddagarna.
Snart ska jag gå och lägga mig och vakna upp till en underbar dag i morgon! *Hoppas*

Förresten, på söndagskvällen hann jag sticka klart en urmysig mössa. Bilden är inte den bästa då den är tagen i mörker med mobilen, men med liiiite fantasi kanske man förstår konceptet? 🙂

image

Idag var jag in till Boden för att väga mig inför remissen till Gastric Bypass, och tro på 17 att man gått ner 2 kg bara för det!!
När jag kom hem från Boden så fick jag ett sms om att barnens julklappar (som vi köpte via nätet) fanns att hämta på Coop. Så det blir en vända i morgon med till världsmetropolen…

Den här bilden tog jag i morse utanför skolan. Tyckte att det var så mysigt. 🙂

image

Idag på eftermiddagen har jag och Nova fixat lite med julklappar som jag inte kan visa på bloggen då man aldrig vet vem som läser 😉